22. maj, 2017

F d kollegor IX

Min syster Ullis

Det sägs att jag är lik min mor. Jag har ju en syster också och vi är nog väldigt lika alla tre. Det är jättekul när man delar sitt allra största intresse. Allt blir väldigt enkelt när man bara kan ställa sig bredvid varandra och så flyter det bara på.

Tillsammans med Ullis har jag gjort massor av roliga roller och sånger. Jag minns när vi var pensionärer och rymde från ålderdomshemmet, vi sjöng en text på Sahara Hotnights Visit to Vienna. Jag minns när vi sjöng en sång om att älska Choklad, eller när vi sjöng om Realisation. Vi har sjungit countrylåtar och en sång om vildsvin på Ruslanas Wild dances.

Men allra roligaste numren med Ullis var nog när vi var dansbandssångerskor i ”Bengt Ollez”. Hans-Erik kompade på elorgel så till den milda grad att han spelade utanför kanten på orgeln. Efter några varianter under några år tog vi med Krille i gänget. Han ville sjunga hårdrock och hade tuff stil…… året efter var rollerna ombytta. Krille försökte anpassa sig till dansbandsstilen men då hade vi gått vidare till hårdrockare. Kära nån som vi såg ut!