7. jul, 2017

Att vara anhörig

Det kan inte alltid vara så lätt att vara anhörig till någon som spelar revy!

Många långa timmar under repetitionstider och även när vi är på hemmaplan, fullständigt väck i skallen när vi tänker på texter, koreografi och stämmor......

Min far, Bengt, har levt med det i drygt 60 år. Han om någon vet hur det är.

Far har minsann gjort saker för revyn han också, fast det är mest saker som inte syns så mycket. I kyla och snöoväder, regn och rusk har han t ex varit parkeringsvakt! Han har också fotat 10-tusentals foton. Jag pratade med honom nyss och då satt han och katalogiserade gamla foton. Vilken skatt!

Ett annat sätt att överleva som anhörig till en revyare är så klart att vara med i revyn själv, som min man gör. Men det är en annan historia.

På bilden ser ni hela min familj. Alla på något sätt involverade i revyn. Dock är det bara damerna som fått "cred" för det vi gjort. Just den här dagen, när bilden är tagen, fyllde min far 80 år!

Med detta inlägg vill jag hylla alla som står bakom oss! Vad vore vi utan er!