20. dec, 2017

Lite panik blev det

Eva och Peter gör sin juluppladdning i lokalen. Där förbereder de olika scenografier och ljusbilder.

Jag sitter hemma och korrekturläser programbladet innan jag ska skjutsa mina föräldrar till Dala Airport. Det är ca 1,5 timme kvar tills vi ska åka......

Då får jag ett samtal från Eva "Du, bilderna som din pappa tog har ändrat format när de lagrades i Dropbox! Kan du fixa originalbilderna utan att lägga dem i Dropbox?"

 

 

Eh, eh....... Kan jag störa min far i reseplaneringen, måntro?

Jag ringer för att liksom i förbigående kolla läget inför avresa och hör att de bara sitter och väntar på att tiden ska gå så att de får komma iväg. Så jag frågar "Kan du möjligen lägga fotona på en sticka och ta med när ni kommer?". Han hade så klart packat ner laptopen, för den skulle ju med. Men min far är en snäll far, så han säger att "Jag packar upp den och försöker fixa ner det på ett USB-minne". Sen får jag telefon. Det funkar inte. Laptopen känner inte av minnet..... Kan jag skicka med mail? Ja, gör det säger jag och så väntar jag....... Det går 10 minuter....... Det går 20 minuter....... Jag meddelar Eva Ö att det här kommer nog inte att gå..... sen väntar jag lite till....... och så kommer deras bil rullande in på vår gård. Han har med sig ett minneskort med flera hundra bilder på. Där någonstans finns de 5 bilder som vi ska ha. Men nu måste vi åka till flyget!!

Nu är de avlämnade och jag har kommit hem, satt i minneskortet, letat rätt på bilderna och skickat via mail till Eva - som alldeles nyss gjorde tummen upp! Det är fixat!

Visst är det kul med lite spänning i tillvaron, men blodtrycket! Blodtrycket!