18. dec, 2018

Nåja.....

Riktigt så här gammal är jag inte. 

Men manuell skrivmaskin har jag skrivit på! Oj, så man fick ta i! Det var t ex speciellt svårt att få till bokstaven "a", eftersom den skrivs med lillfingret.

Vadå, tänker ni? Kan man inte skriva med vilket finger som helst!

NEJ, NEJ, NEJ!

Min maskinskrivningslärare när jag gick kontorslinjen på gymnasiet var benhård! Det fanns en skylt längst fram i klassrummet som visade fingersättningen på tangentbordet. Nåde den som skrev med fel fingrar! Dessutom skrev vi direkt på det papper som man satte i maskinen. Första året fick man skrapa bort färgen och skriva nytt ovanpå. När man sedan skrivit klart så räknades nedslagsprocent på tid och så gick man fram till läraren och visade upp sitt maskinskrivna papper. Papperet höll han sedan upp mot ljuset och räknade antal skrapade, felskrivna bokstäver. De räknades sedan om mot procenten. 

Jisses, jag dånar när jag tänker på hur gammaldags det känns.

Efter något år kom det små papperslappar med vit kritfärg på som man stoppade ner vid felskrift och skrev samma fel igen. Då lade sig vit krita över felet och så kunde man skriva det rätta tecknet!

Efter ytterligare något år kom ordbehandlingsmaskinerna! Lyssa på det ordet! Det fanns en maskin per våningsplan i början och man fick boka in sig på tider för att få använda dem. Man använde disketter som var böjliga och stora! När tiden var ute stod nästa person på tur och då fick man gå därifrån vare sig man färdig eller inte.

Vad tänkte jag egentligen skriva om idag?

Jo, idag har jag skrivit en tidningsartikel (om revyn). Vi blev lovade plats i en tidning på fredag om vi skrev artikeln själva!

Sagt och gjort! Nu är det gjort!

Idag är jag mycket tacksam att jag lärde mig fingersättningen på tangentbordet. Jisses vad fort man kan skriva när man använder tio fingrar!