16. okt, 2020

Fortsättning följer

För ett antal år sedan, minns inte när, sjöng vi en sång som hyllade tanten. "Tanten, vart tog hon vägen nånstans?" Christina Warg hade skrivit text på "Singing the blues". 

Nu ska jag berätta om några tanter.

Den ena av dem har numera skänkt en afganpäls till revyns klädförråd. Superkvalitet i riktigt skinn (inte så PK, men......). Levererades idag vid vår dörr.

Den andra kommer det en berättelse om här:

Några av er har engagerat er i mitt sökande efter en kaffepanna.

Jag har letat efter både en Sigvard Bernadotte (bilden) och en kornblå Kockums emalj.

Jag köpte en rostfri som kanske är en SB, men var inte riktigt nöjd med kvalitén. Sen kom jag ju över en blå Kockumns i perfekt skick i början av denna vecka, vilket jag bloggade om för nån dag sedan.

JÄTTENÖJD!

Idag träffade jag på granntant nr två, vi kan väl kalla henne Ingrid (för det heter hon). 

Du, frågade hon, "Kokar ni kaffe eller brygger ni?"

Jag förklarade att vi oftast brygger men att vi kokar då och då vid stugan.

Jag har "dö-städat" förklarade hon och fortsatte "Jag undrar om du vill ha en Sigvard Bernadottekaffepanna?"

Tack och Godnatt! Jag behöver inte tre kaffepannor.

Så nu vet ni var två tanter tagit vägen! De finns i vår trappuppgång i Forssa!