30. dec, 2020

Scengångare

För några dagar sedan skrev jag om när Kungaparet "snodde" vårt bord vid Björn Skifs show på Hamburger Börs.

Om detta besök kan man läsa i hans nyligen utgivna bok. Ja, inte var det ju om vårt besök på showen, men det var hans upplevelse av att bli bjuden till deras (vårt) bord efter showen och hur han hungrigt slukade drottningens osttallrik ......

Jamen, läs boken vetja! Det är en riktig feelgoodupplevelse. Jisses så mycket den mannen har gjort! Vilken bredd! Många roliga anekdoter!

Kan ju inte heller undgå att känna att det finns många beröringspunkter. Som att vara uppväxt i revymiljö med förälder som spelade revy och hur man slussas in i dessa sammanhang på ett naturligt sätt. 

Björn beskriver t ex sin scendebut i femårsåldern när han skulle framföra "Jag är torpare ja" som pausunderhållning. Revyn drog ut på tiden och han blev så trött att han efter halva låten gäspade stort ........ och lämnade scenen.

För mig har det berättats att jag debuterade på någon typ av föreställning, det var inte revyn utan något annat. Jag var fyra år och skulle sjunga Siw Malmqvist's "Läs inte brevet jag skrev Dig". När jag hade sjungit några rader blev jag så blyg och generad att jag avbröt sången och utbrast "Unna mä er fôlk!" (på svenska: Undan med er folk). Jag tyckte nämligen att de stor för nära scenen och fortsatte inte sjunga förrän de hade backat några meter!

Jag kan tänka mig att det var min kusin Per-Olof Hindén som hade lärt mig sången. P-O är nämligen Sveriges största Siw Malmqvist fan. Han har Sveriges största skivsamling av henne och massor av tidningsartiklar och andra prylar. Det var väl kanske inte direkt en barnvisa om man tänker på några strofer:

O, läs inte brevet jag skrev dig,
sänd i retur både foto och ring!
Läs inte brevet jag skrev dig,
jag menade alls ingenting!
 
Visst är du lite grann mullig,
men alls ingen stor elefant!
Jag tycker att du är gullig,
hur kunde jag kalla dig fjant?

 

Men det var väl inte så noga! Roligt hade jag!